Februari månad och fotbollsträningen är igång för fullt. Vad händer då? Jo, vintern och snön våldgästar Skåne.

All fotbollsträning blir lidande och irritation uppstår.

Men, kan man få ut något positivt utav det hela?

Jag tror faktiskt det. Rent mentalt kan det vara jobbigt att veta att man inte ska vara på planen. Att man som spelare blir lite osäker när man är på väg till träningen, är det på planen idag eller ska vi ”löpa”?

Denna vecka har varit extremt dålig då vi bara varit på planen en gång. De två andra träningspassen har det blivit allt annat än bollträning.

Jag ser faktiskt det som väldigt positivt att vi fått två pass där vi kunnat jobba med andra viktiga saker.

Vi har kört två riktigt tuffa och tunga konditions- och styrkepass som jag är övertygad har gett oss enormt mycket.

Sammanhållningen i truppen har blivit ännu bättre, alla har ”pushat” på varandra till bättre resultat. Konditionen har bara blivit bättre och bättre och styrkan i mage, bål och ben har vi byggt på. Sen har vi som sagt blivit starkare mentalt. Att veta att man har ett helvetespass framför sig som kommer att vara sjukt jobbigt stärker individen, men framförallt hela laget.

Sen något som varit väldigt positivt i mina ögon är att träningsnärvaron varit riktigt bra, detta trots förutsättningarna….

Man får helt enkelt se det positiva i det hela att det snöat, nu har vi kunnat köra på riktigt hårt utan boll. Sånt man måste jobba med, men inte vill ”offra” tid på när man har en spelduglig plan.

Tillsammans är vi starka!

/RN

Del 2:

Klart man ska vara egoistisk, men bara i motståndarnas straffområde och om man har olika alternativ att välja mellan. Se på Andriy Shevchenko, ett praktexempel på en otrolig lagspelare samtidigt som han är egoistisk i straffområdet om det finns läge för det.

Jag återkommer till självkritik. Ibland kan man se och höra spelare som skriker eller gestikulerar åt sina lagkamrater när de gör ett ”fel”. Alla kan vi välja fel beslut, men då kan vi ju inte stå och skrika på varandra. Vad jag menar är att många spelare gnäller på sina lagkamrater att de inte spelar bollen i tid eller att väljer fel alternativ. Viktigt är då att ha självkritik. Har man själv tagit fel beslut under matchen blir det fel indikationer i laget. Det ger även fel signaler till övriga lagkamrater, publik och andra engagerade i föreningen. ”Man ska inte kasta sten i glashus” är ett bra ordspråk som passar bra vid detta tillfälle.

Inställning omfattar så oerhört mycket som inte går att skriva här. Jag anser att inom ramen ingår också uppladdning inför träning och match. Äta och dricka rätt, det räcker inte att några spelare gör det, utan att alla spelare gör det. Attityd mot sina medspelare har jag nämnt, men även attityd mot motståndare och domare har med inställning att göra.  Vi behöver inte tycka om alla människor, men det är viktigt att acceptera alla som de är och deras beslut. Det är bara att bita ihop och gå där ifrån och då tänker jag på om man tycker att ett domslut är fel. Lägger man för mycket kraft på att hitta fel på domare tappar inte bara den enskilda individen fokus utan hela laget blir drabbat. 

Jag ville bara väcka intresse för att jag tycker det är viktiga saker man måste jobba på i ett lag. Inställningen kan vi ledare påverka sen är det viktigt att vårt budskap når ut och förstås av vara ungdomar. Jag vill även att spelare ska bli mer ödmjuka inför sina kamrater och visa mer respekt för att i sin tur få tillbaka lika mycket eller mer. ”Ödmjukhet med vassa armbågar” brukar jag ibland säga. Vad jag menar är att man måste vara tillmötesgående och verkligen ge och ta till varandra, samtidigt som man måste ta för sig i livet och på fotbollsplanen. Jag tycker även det är viktigt att varje spelare förstår att det är en lagsport vi sysslar med och det innebär att varje individ är lika mycket värd och att man jobba för varandra för att uppnå de mål som är uppsatta tillsammans.

Faller en ur ramen är vi inte lika starka längre. ”Tillsammans är vi starka” är en utmärkt mening som har en så oerhörd tyngd i sig. Läs den ett par gånger så förstår du/ni innebörden och dess vikt i en lagsport.

/RN

Del 1:

Mot bakgrund av mina egna erfarenheter, lärdom av lärare och tränare genom åren och litteratur jag läst har jag en hel del vetskap om vad inställning är.

Jag vill med denna text väcka ett intresse eller diskussion om vikten av att ha rätt inställning till det man gör som idrottsutövare, sina lagkompisar, sina ledare och hur man förbereder sig inför träning och match. Allt för många spelare spelar bara för sig själv och vill lyckas på egen hand. De förstår inte hur viktigt det är att hela laget fungerar och lyckas tillsammans. Givetvis ska man vara lite egoistisk, det är ju alla människor mer eller mindre. Men det är ändå viktigt att veta att för att en individ ska lyckas måste hela laget lyckas. Det är min filosofi. Fotboll som jag är involverad i är en lagsport och klarar man inte av att samsas, konkurrera, ha kul och utvecklas tillsammans med sina lagkompisar får man söka sig till en annan sport där man är själv.

En annan viktig sak jag vill lyfta fram är att man måste ha självkritik och ödmjukhet, man kan inte tro att man är bäst när man inte är det. Det är viktigt att förstå varför man ibland får sitta på bänken eller spela i reservlaget.

Vad måste jag jobba på för att ta steget upp i A-laget? Man måste själv kunna känna att ens form inte är på topp. Varför är jag inte i form? Det är en fråga man måste kunna ställa till sig själv. I regel kan man rannsaka sig själv och hitta varför det inte stämmer just då. Har jag ätit dåligt i dag eller i veckan, har jag druckit för lite vatten, har jag haft en jobbig dag på jobbet/skolan eller har jag kanske bråkat med flick- eller pojkvännen?

Det kan vara så många orsaker varför man inte är på topp. Viktigt är att man ändå har rätt inställning till det man gör. Man måste ha en förståelse varför man ibland får stå åt sidan för en annan spelare. Jag har hört spelare genom åren som sagt till sin tränare, ”varför spelar han i stället för mig”? Det man måste veta som spelare är att man kan inte jämföra spelare med varandra, alla är så olika. Alla spelare har olika kvalitéer och egenskaper och för att få bästa möjliga lag måste man ibland använda olika spelartyper. Jag kan t ex inte ha 11 extremt offensiva spelare samtidigt på planen. Då får jag inte den balans i laget som gör en starka framåt så väl som bakåt. Detta är viktigt för spelare att för stå detta.

Alla i en trupp kan inte spela samtidigt, det finns bara plats för 11 spelare på planen. Men när man är uttagen och ute på planen måste man förstå vikten av att jobba hårt tillsammans.

Inom kort kommer en fortsättning.

/RN