Del 2.

Fortsättning av tränaransvar vs spelaransvar.

En tränare har ett ansvar att inte bara kunna grundläggande ting om fotboll utan mycket annat som rör individens utveckling som person och idrottsutövare. Jag som tränare har ett oerhört stort ansvar gentemot mina spelare. Man ska göra allt som finns i sin makt för att få varje individ framåt i utvecklingen samt få laget att lyckas tillsammans. Personligen lägger ner otroligt mycket tid på gruppdynamik. Har jag en stark grupp som tycker det är roligt att idrotta tillsammans blir vi mycket starkare och når bra resultat snabbare. Givetvis vill jag som tränare att varje spelare betalar tillbaka till sin tränare med diverse saker som inställning, träningsnärvaro, glädje, skratt etc. Som tränare har man ett ansvar gentemot föreningen att ta hand om nya och gamla spelare och även att egna produkter ska kunna få möjlighet att komma upp i seniortruppen i ett tidigt stadium. Ja jag som tränare har ett oerhört stort ansvar.

Det är även tränaren som får ta smällen om man inte når bra resultat. Det blir ofta tränaren som blir syndabock. I vissa fall kan det till och med vara så att tränaren inte räcker till och måste då kanske bytas ut.

Nu vill jag komma in på en viktig sak, vad är egentligen spelarens ansvar? Har spelaren något ansvar överhuvudtaget?

Detta kommer jag ta upp i del 3 som kommer inom kort .

Då handlar det helt och hållet om spelarens ansvar.

Väl mött!

/RN

Del 1:

Inledningsvis vill jag börja så här.

Det finns många proffs på och utanför planen som tror sig veta hur man leder ett lag. Det är väl bara att sätta ihop lite roliga övningar och sen ta ut dom bästa fotbollspelarna till helgens matcher. Nja, så lätt är det kanske inte. Jag vill med denna text få en del att fundera över hur det är att vara tränare samt reflektera över om det var du som ledde laget och om du verkligen hade klarat det. Jag vill definitivt inte Gudsförklara de som är tränare eller mig själv, men jag vill väcka en tanke på vilket jobb som läggs ner.

Sen finns det givetvis tränare som inte lägger ner så mycket tid eller har den kompetens som behövs för att avancera som tränare. Alla kan inte lyckas. En del kan säga: ”varför har du så avancerade träningar och taktiskt snack?”. Jag vill att mina spelare ska utvecklas och jag tror de gör det om nivån ligger lite högre. Många spelare är unga och om dem inte skolas in ordentligt från början kan dom få stora problem att anpassa sig i klubbar högre upp i divisionerna. Jag menar att man då inte har samma förutsättningar från början om man haft en tränare som varit slapp och inte kunnat instruera på ett bra sätt för att leda laget och individen framåt. Det är mitt ansvar att ge spelarna de bästa utgångspunkterna för att bli bättre som fotbollspelare. De som tror att det är en lätt situation att vara tränare har fel. Det är samma sak som att vara lärare. Ett oerhört stort ansvar vilar på ens axlar.

Låt mig ta några exempel som du måste kunna hantera och vilka problem som kan dyka upp. Detta kan relateras till både skolan och föreningslivet. Man kan komma till en grupp/klass där vi har en person med ADHD (överaktivitetssyndrom med uppmärksamhetsstörning), en elev som är uppväxt i ett hem med mycket droger och alkohol, en elev som bor med sin mamma och 6 syskon i en 3:a, 5 elever som är invandrare från 5 olika kulturer och 4 elever som har fått allt dem pekat på och är oerhört bortskämda osv.…. Med andra ord kan jag säga att detta kan vara en vanlig sammansättning av en klass.

Jag menar absolut inte att personerna i fråga är sämre människor, tvärtemot. Det jag menar är att vi har så olika sociala bakgrundsförhållanden att det kan vara svårare att förstå varandra. Om jag vet eleven/spelarens sociala bakgrund har jag lättare att förstå personen och har då lättare för att ge instruktioner utifrån det. En del saker vet man efter ett tag, en del får man kanske ta reda på under loppets gång, och en del saker får du aldrig reda på. Hur ska du nu kunna leda en klass med alla dessa positiva och negativa upplevelser? Du ska alltså vara lärare, psykolog, mamma, pappa eller en förebild för eleven. Hur ska du hantera detta och vad gör vi? Detta kan vara för en del lite extrema förhållande, men jag menar att vi ledare, tränare och alla andra inblandade kan inte blunda för sånt här. Jag har kommit in på väldigt känsliga detaljer angående hur det kan se ut i en klass.

Jag vill med detta gå tillbaka lite till det här med att vara tränare. Jag påstår att så här kan det även se ut i t ex ett fotbollslag. Alltså kan man inte vara den där ”broder duktig” som tror sig veta allt om bara fotboll. Det är så mycket mer som behövs för att vara en duktig ledare. Jag vill klargöra redan här att jag inte är perfekt eller tror mig veta allt. Jag vill bara få uppmärksamhet på vad vi måste tänka på för att bli en bättre ledare/tränare och jag vill även få alla dem som tror de är proffs utanför planen och som sägs sig vet hur man tränar ett lag att tänka till lite.

Inom kort kommer del 2 av tränaransvar vs spelaransvar

Väl mött!

/RN

Dagens tankar och funderingar …..

Jag tror att alla som sysslar med någon form av idrott vet vikten av att ha stöd från omgivningen och att ha förebilder och idoler. Jag har under min tid som lärare också lärt mig hur samarbete i grupper ger en bra tyngd i kommande arbete. Jag relaterar mycket av min dagliga syssla som lärare till mitt fotbollsmässiga intresse. Vad och hur är en bra ledare är t ex något som fascinerar mig. Föds man till ledare eller är det något som kan växa fram? Vad är då en bra ledare? Om vi nu tar en fotbollsledare som exempel så finns det många typer av ledare. Vi har pappan/mamman som leder laget för att de ändå är på plats. Vi har ledaren som aldrig blev en fotbollspelare själv pga olika omständigheter, vi har ledaren som vill följa upp sin spelarkarriär och få ut sina kunskaper på sidlinjen i stället, vi har ledaren som känner någon som är lite intresserad som sen bli frälst. Ja, jag kan räkna upp hur många olika ledare och ingen av dem är dåliga, tro mig. Vi är bara lite olika i våra ledarstilar.

Finns det någon perfekt ledare? Nej, jag är övertygad att det inte finns den ”perfekte ledaren”. Alla är ledare är guld värda om man jobbar mot samma mål som föreningen har. Bara för att man är ledare för ett lag innebär det inte att man ska skita i resten av föreningen. Vi alla ledare som är involverade i en förening måste jobba för varandra, inte mot varandra..

Som ledare måste man ha stöd, man kan inte jobba på egen hand. Vi måste ha en hjälpande hand. Det är ingen enmansshow, utan ta vara på de som hjälper en och visa dem uppskattning.  

Det är viktigt att man som ledare har stöttning från nära och kära, från styrelsen, från assisterande tränare och lagledare. Ja, listan kan bli hur lång som helst.

Vad är då en bra ledare?

En bra ledare i mina ögon är den som verkligen är engagerad till 110 %. Den som lever sig in i ledarrollen och vill spelarna det bästa. Jag har under min tid som tränare märkt hur många engagerade ledare det finns där ute på fältet. Fortsätt med det så kan vi få riktigt duktiga fotbollsspelare som kanske kan framhäva sig i toppen så småningom.

Viktigt för oss ledare tycker jag är att få våra fotbollsspelare att förstå vikten av att jobba tillsammans, både på och utanför planen. Även att vi ledare förstår vikten av att hjälpa varandra, stötta, ge varandra tips och idéer och även skratta tillsammans.

Har vi ett leende på läpparna så får vi även spelarna glada.

Återkommer inom kort till ämnet ”ledare” då det fascinerar mig oerhört.

Trevlig helg!

/RN

Vill i dagens text ägna lite tid och tankar till alla de människor som har fotboll som sin hobby. Jag vet att många älskar fotboll, men jag tror det är på så många olika plan. Det finns en del som lirar lite boll på gården där hemma för att det är skoj. Det finns de som tränar i en klubb för att dem tycker fotboll är det roligaste som finns. Det finns de som lirar fotboll för att deras kompisar gör det. Det finns även de som mer eller mindre blivit tvingade av sina föräldrar att spela fotboll så att de kan leva ut föräldrarnas ouppnådda dröm om att bli proffs. Sen finns det de som spelar fotboll för att hålla igång lite så att figuren inte ser allt för pjåkig ut. Ja det finns så oerhört många olika sorters kärlek till fotboll så man kan bli riktigt snurrig.

Men vänta lite, jag tror jag glömt en sorts kärlek till fotboll. Det är självklart den äkta passion man kan ha till denna kära lilla vän. Alltså i själva verket äkta kärlek där man lever dag och natt med fotboll i huvudet. Vart man än går så tänker man på fotboll. Man pratar i fotbollstermer med sin fru. Man lägger upp taktik med sina barn. Kanske rent av pratar i sömnen med Svennis. Varje match är en högtidsstund. Ingeting får komma mellan. Är detta en passion eller är det rent av en besatthet av denna underbara sport? Jag tror att varje människa kan placera sig i ett av alla dessa fack på hur deras kärlek är till fotboll. Ronaldinho fick frågan om varför han inte hade förhållande och stadgat sig.

Killen svarar helt enkelt ”-bollen är min flickvän”.

Man kan verkligen se hans leende framför sig när han svarar och visst kan man förstå hans kärlek. Jag tror att om man blandar alla dessa sorters kärlek till fotboll kommer ens liv att bli berikat av sköna stunder av skratt och verklig fotbollskänsla. Jag tror det finns många ute i världen som är förälskad i denna sport. Och alla ni där ute i fotbollsvimlet… gör inte slut med er flickvän/pojkvän, fotbollen lever kvar hos dig ändå. Men alla ni singlar, hoppet är ännu inte slut för er. Gör som Ronaldinho, ha ett förhållande med bollen.

En sann älskare av fotboll finns där i ur och skur. Man behöver inte vara fysiskt aktiv för att älska fotboll, bara närheten till bollen kan finnas i ens hjärta.

/RN

Kan man säga att en spelare är viktigare än en annan?

Säsongen är slut och många funderar på framtiden.

Jag funderar på hur ett lag är uppbyggt.

Hur är det uppbyggt och vilka spelare vill man ha?

I ett lag har man spelare som är sk ”un touchable” som Mourinho beskrev det. Några spelare som man verkligen vill ha på plan och som är svåra att "peta". Jag tror alla lag har de spelarna.

Men är de spelarna viktigare än de andra? Jag tror bestämt att de som är bakom är lika viktiga för laget men på ett helt annat sätt laget. Då tänker inte jag för en match utan över en hel säsong. Alltså vi har de som är ”un touchable”, sen har vi de som är med i startelvan, men som inte är självskrivna, sen har vi också de som verkligen är bakom och de är för mig  ”significant”

Då menar jag de spelare som är bland de 12-18 i truppen och inte är med i startelvan.

De spelare som kan ha suttit på avbytarbänken i 6-7 matcher och sen går in och gör en fläckfri match. Spelare som de sista 25 min på en match går in och lyfter laget.

Det kallar jag prestation.

Att ha en sådan inställning är för mig helt ”outstanding” och jag värdesätter det väldigt högt.

Kan de vara dem mest värdefulla spelarna man har i ett lag? Ja, det kan man fråga sig. Det är klar önskvärt att ha en spelare som gör 20 mål, några som assisterar till 10, någon som räddar 3 straffar eller spelare som fläker sig i straffområdet och räddar ett mål på mållinjen. Alla de spelarna är oerhört viktiga och troligen kan man inte vara utan. Man måste helt enkel ha en del spetsspelare som kan t ex avgöra en match.

För att vinna en serie kanske man inte klarar sig utan en del spetsspelare, men man klara sig definitivt inte utan spelarna som är bakom, de jag anser vara ”significant”.

Texten tillägnar jag till de som verkligen är ”significant” i sina lag där ute. Kämpa på, det är aldrig för sent. Jag har under åren i Lilla Torg FF haft många som för mig varit helt fantastiska, kämpat på, ställt upp och när de väl fått chansen har de varit en ”significant” spelare. Några har idag tagit en plats i startelvan och är numera ”un touchable” .

Jag skulle vilja hylla dem och deras inställning, utan er hade vi inte varit där vi är idag…..

Significant = Värdefull

Mvh RN

Sitter och fundera på vad ”Silly Season” har för fördelar respektive nackdelar.

Många av mina tränarkollegor säger att det är magsårets månad. Jag förstår dem fullständigt och det kan absolut vara en jobbig period. Man vet inte vilka spelare som finns kvar eller lämnar, om man nu inte har ett avtal som binder dem kvar över ”frimånadsperioden”.

Hur ska klubbarna behålla sina spelare?

En del klubbar verkar ha hur mycket pengar som helst. Andra får jobba efter helt andra metoder.

Ska det kosta klubben mycket pengar eller ett hårt gediget arbete med kompromisser?

Förr var det så att klubbarna hade makten, man kunde inte lämna föreningen av fri vilja för att spela med någon annan klubb. Då satte klubben en förbannat hög prislapp på spelaren som gjorde att man var fast i klubben. Nu är det ombytta roller.

Nu är det spelaren som har makten och klubbarna har problem att behålla sina spelare.

Det finns enligt mig bara två alternativ för klubbarna idag.

1. Ge spelarna bra med pengar för att stanna (eller värva dem).

2. Bygga upp en mentalitet där man får spelarna att spela i laget för att de själva vill, för att de trivs oerhört bra och för att de kanske inte vill ha krav på sig. (Ska förklara lite längre ner vad jag menar med att inte ha krav på sig)

Spelarna ska ta ansvar för följande: göra en bra prestation, komma väl förberedda till träning/match, göra sitt yttersta på träning/match. Visa respekt till lagkamrater och ledare etc........

Men sen finns det finns också ett ”krav”. I många fall är fotbollen inte är först på priolistan. Utan där finns familj och jobb, sen kommer fotbollen..

Om spelarna får pengar kan faktiskt klubben ställa krav på spelarna så som träningsnärvaro, träningsläger, missa bröllop, missa dop etc…. Sen blir jobbet lidande för att man kanske behöver gå tidigare för att hinna träna. Man måste kanske säga nej till flickvän/pojkvän om de vill resa bort en helg. Man måste alltså välja bort det som ändå innerst inne är viktigare.

Om man däremot inte får massa pengar från klubben kanske man helt enkelt kan avstå en match pga att man t ex måste med jobbet till Madrid eller närvara vid ett bröllop. Då har egentligen inte klubben något att säga till om.

Om man fått pengar kan klubben ställa lite krav – vi avlönar dig då ska du träna och spela!

Jag tror det gäller att bygga upp en social grupp som trivs med varandra.

Många snackar om klubbkänsla. Jag vill påstå att det i dagens seniorfotboll inte finns någon klubbkänsla. MEN det finns definitivt LAGKÄNSLA. Snackar man om klubbkänsla berör det hela föreningen. Spelarna i dag bryr sig inte om hur det går för P10 eller F16. Dom har bara fokus på sitt lag och att prestationen blir så bra som möjligt. Det kallar jag för LAGKÄNSLA..

Har man bra lagkänsla i ett lag blir det svårare lämna laget och sina goda kamrater. Det innebär kanske att man väljer bort pengar från de klubbar som lockar med det.

Visst finns det spelare som fast att man har bra lagkänsla lämnar av olika anledningar, det kommer vi aldrig ifrån och det får vi acceptera.

Jag tror att för att kunna behålla större delar av laget och dess stumme för kommande säsonger måste man jobba med kompromisser och ansvar och inte med pengar och krav.

(Givetvis menar jag från division 2 och neråt………Varför får ni själv lista ut)

Mvh RN

Läste i tidningen igår att Malmö FF ska jobba mer med den mentala biten.

Jag vet från en säker källa att både Djurgården och AIK jobbat med den mentala biten i flera år nu. Johan Fallby som jag personligen träffade på Bosön i Stockholm under min utbildning berättade att det verkar som inte fotbollsklubbarna tar det på riktigt allvar. Inom den individuella idrotten (friidrott, golf, tennis etc) har man jobbat med mental träning i minst 20 år.

Johan Fallby är en fd elitidrottsman och landslagsspelare i bordtennis. Mr Fallby är idrottspsykolog och jobbar idag med bland annat det svenska U-21 landslaget och är även involverad i Djurgården. Han påpekar och trycker på hur viktigt det är med den mentala biten. Det är ju nästan halva spelet.

Det finns olika sätt att jobba med mentalträning. Jag ska berätta lite kort hur U-21 landslaget har gjort.

Man har jobbat i hela truppen med grupparbeten. Varje grupp fick skriva ner sk ”worst case scenario” dvs om en sak går åt pipan måste det finnas en plan B. Det skrevs ner olika saker och några som skrevs ner var t ex: Om någon glömmer sina skor måste det finnas extra skor etc… Om vi leder med 3-0 i halvlek, vad gör vi då? Ja många olika naturliga sk ”om detta händer, vad gör vi då?”

Oj, vi leder med 3 – 0 i halvlek mot Liverpool i Champions League-finalen. Det hade vi inte väntat oss. Nu har vi ju vunnit matchen och kan snart fira. Det mentala vann över Milan, inte Liverpool….

Sen fanns det lite mer sjuka ”om detta händer, vad gör vi då?”

U-21 landslaget hade på sitt grupparbete kommit fram till: Hur gör vi om inte nationalsången spelas innan matchen. Motståndarlandet vill kanske psyka oss med att inte spela den.

Då kom de fram till att lagkaptenen (vet inte vem det var just då), men han skulle i alla fall ta ton och få igång hela laget om detta hände.

Ett scenario som ingen trodde skulle hända.

Jodå, det hände. Bortamatch mot Rumänien. Den rumänska nationalsången spelas, MEN ingen svensk nationalsång kommer ut ur högtalarna. Den assisterande tränaren tittar på lagkaptenen, nickar till honom och kaptenen fattar vad som är på gång. Han räknar till tre och får i gång hela laget med en fantastisk stämma.

Laget hade nästan vunnit matchen redan innan den var spelad, de var så mentalt starka så det sprutade ur öronen. Sverige vann matchen.

Tänk om de inte haft en plan B. Vad hade hänt då? Säkerligen hade ett par spelare blivit påverkade negativt och det hade drabbat hela laget…

Alltså jätte många sk ”worst case scenario” måste man ha. En plan B måste alltid finnas tillhands. Om något händer i en match som inte var väntat, vad gör vi nu? Varför är ”worst case scenario” så viktig inom idrotten har ju många redan bevisat.

Så självklart ska man jobba MYCKET med den mentala biten.  Den är ju hur viktig som helst.

Så lycka till med det mentala Malmö FF. Hoppas ni har MÅNGA plan B till nästa säsong……

Ett boktips: Spelareutveckling – ett helhetsperspektiv (av Johan Fallby)

Ha en fortsatt bra söndag!

Mvh RN

De senaste veckorna har varit fantastiskt inspirerande att följa om man älskar fotboll och bor i Malmö.

Kirseberg går samman med Rörsjöstaden och bildar Malmö City FC. Kul med nya namn men kanske svårt för de inblandade att acceptera att anrika Kirsebergs IF är ett minne blott. Tror bestämt att tränare Magnus ”Bloddy” Nilsson tyckte namnet påminde om en radiokanal.

IFK Malmö sanerar sin ekonomiska förlust och tar hjälp av Malmö FF. Jag anser att förslaget och samarbetet är ett steg i rätt riktning. Att mina spelare i Lilla Torg ska få spela match mot ett ”Malmö FF” på Malmö IP är ju kanon inspirerande. Vem vet, Rolle Nilsson sitter kanske på läktaren och blir förtjust i Lilla Torgspelarna som i sin tur får ett kontrakt i riktiga Malmö FF. Madsen och Borg sitter kanske också på läktare och ser hur Rickard Nordström taktiskt knäcker ”Malmö FF” och de båda säger i kör:  – Honom ska vi ha!

MABI blir FC Rosengård. Helt rätt att nischa sig och bygga upp ett ”stadsdelslag” och sen ta hjälp av tunga namn.

Erol Bekir spelande tränare i LB07? Jag har spelat med Erol i Malmö FF och anser att han är en fantastiskt bra fotbollsspelare. Men att kombinera tränarrollen med en spelande roll fungerar ju inte ens i division 4:a. Ska bli mycket intressant att följa hur det går för Erol och LB07. Jag önska i alla fall honom lycka till. Ett stort plus till föreningen som i alla fall vågar satsa ungt på ledarposten.

Ha en trevlig helg!

Mvh RN